Krönikabild

Snälla, förbjud klapporna

De går inte att sätta sig i Kinnarps arena och njuta av en ren och fin ishockey innan problemet uppstår. Ett redskap som piskar upp stämningen men som också piskar ner människans kreativitet till sång och ramsor.

Det är nästan poetiskt när supportrar ställer upp för att jag och du ska få en inramning som vi sent sedan ska glömma.

De lägger ner tid, fritid, ork, energi och alla synonymer till dessa orden på att höja temperaturen och fixa festen. För mig, dig och allihop som har kommit för att skåda.

Allt är bäddat för en superduper-grej.

Eller?

Tills att dessa vuzuzela-aktiga fenomen kommer in och förstör. Många skribenter, journalister och övriga människor har klagat på det här problemet. Men vi tar upp det en gång till.

Ja, det är ett problem.
Jag pratar givetvis om klapporna.
Ett rent helvetet stort problem.

För vad är grejen egentligen? Att göra mig och tusen andra döva? För att höja stämningen? För att ge spelarna en bost?

Knappast. Jag tror inte på det här. Det finns människor som dock inte håller med och menar att det behövs. Just för tidigare nämnda anledningar eller av andra skäl.

Men för mig som är journalist, supporter och som älskar sporten som en mamma älskar sitt barn, är det här som en käftsmäll mot supportrarnas kreativitet till röst, sång och banderoller.

Jag är införstådd med att det är jobbigt att applådera under en hel match, men det handlar inte bara om att klappa.

Titta på andra arenor, i andra sporter och ta lärdomar från stämningarna som skapas runt människorna. Det här fenomen behövs heller inte i Jönköping på Kinnarps. Lagets resultat och klubbens anrika historia drar mycket människor till arenan.

Låt supportrarna skapa stämningen.
Låt fansen sjunga, gapa och skrika.
Låt människornas gemensamma kraft verka som en energikälla till spelarna.

Förbjud klappor på ishockeyn.
Innan det blir värre.

Elvedin Basic, sportkrönikör på Sportjkpg.se och Jmini.se.